jag är trött, trött i kroppen, i huvudet.. trött överallt och på allt. men bara till den gräns då jag fortfarande orkar vara glad. jag har en känsla i magen och jag vill veta vad den försöker säga mig..

det är inte lätt när det är svårt.. men har iallafall en leende joacim brevid mig, tack tack tack älskade! du gör mina dagar just nu, mean it. att en människa kan göra sådant starkt intryck på än gång på gång, det är på riktigt.


kollade en snabbis på musikalen idag, på det andra laget.. fy fan söta ni, de va så underbart bra! im so proud of you


är för slut för att orka skriva mer idag, så ska hoppa ner bredvid mr. J och krama om honom hårt, riktigt hårt!

Det är fascinerande hur ens bild av saker och ting kan förstöras på bara ett fåtal sekunder, och att man blir lika förvånad varje gång. Komiskt

Har precis blivit klar med min dansanalys som skulle varit klar någongång i februari? Nu passar uttrycket, bättre sent än aldrig, in. Inte direkt haft toppen dagar den senaste tiden, bara slösat en massa tid på ingenting, på någon som förväntades vara roligt.. musikalen. Det är faktiskt inte det att jag bara är allmänt negativ, utan för att vi absolut inte gör någonting.. Och det slösar på både min energi och tid. Jag har rätt att vara frustrerad, nångång om nu..

Hursom ska hoppa in i duschen nu och sedan sjukna mig tillbaka in i min underbart braiga bok! tack gud för att det finns sådant som kan hålla ens tankar på avstånd